Vissa fraser har man känslomässiga knytningar till. Eller jag har det i alla fall. Fröken Andersson är ett sådant.
Min morfar kallade alltid mig det och tänk så fort någon säger fröken åt mig, vilket händer dagligen då jag arbetar i skolvärlden så händer det titt som tätt att jag får en känsla av trygghet och av att någon någonstans tänker på bara mig. Ganska gott.
Likaså vissa låtar (inom musiken) Mats Rådberg vilken låt som helst samt Hasse Andersson och Vikingarna och jag tänker direkt på min pappa och när ha visslade dessa eller nynnade på dem medan han gjorde något annat. Oftast med en cigarett i handen. Det är nu mer än två år sedan han gick bort men jag kan ännu känna hans lukt och höra hans speciella kommentarer vid tillfällen jag hör musik som han älskade.
Min morfar kallade alltid mig det och tänk så fort någon säger fröken åt mig, vilket händer dagligen då jag arbetar i skolvärlden så händer det titt som tätt att jag får en känsla av trygghet och av att någon någonstans tänker på bara mig. Ganska gott.
Likaså vissa låtar (inom musiken) Mats Rådberg vilken låt som helst samt Hasse Andersson och Vikingarna och jag tänker direkt på min pappa och när ha visslade dessa eller nynnade på dem medan han gjorde något annat. Oftast med en cigarett i handen. Det är nu mer än två år sedan han gick bort men jag kan ännu känna hans lukt och höra hans speciella kommentarer vid tillfällen jag hör musik som han älskade.
Pappa
Jättekram till dig vännen!
SvaraRadera