fredag 2 januari 2009

Välkommen till overkligen

Denna lilla blogg kom till eftersom jag tror att jag känner att jag måste. Något nytt måste ju göras ett nytt år som detta (2009). Vad ska man då hitta på tänkte jag? Blogg. Verkar kul, men vad skriver man? Det kommer nog att komma bara jag börjar, trodde jag. Ännu har inget nytt framkommit.



Nyårslöfte 2009: Inget

Tråkigt värre, bloggen får bli som ett löfte.

Varför inget nyårslöfte? Ja varför ska man egentligen ge nyårslöfte som ständigt blir som en efterföljande ångest för det som man faktiskt bara håller en kort tid.

Dagens kommentar gäller det som verkar uppta svenskarna idag, årets kallaste dag hittills.

Svaga isar:

Hittills har tre personer gått igenom isar på olika ställen i Sverige. Svara mig, som uppväxt stadslolla:

Varför vill man ut på en is? När man inte vet om den är tjock nog att bära, eller rättare sagt är säker på att den kommer att hålla?

Är man inte rädd för att den inte ska hålla hela tiden?

Blir det inte väldigt kallt när den inte håller?

Blir det inte väldigt kallt även om den håller?

Vad är det för fel på ishallar? Där kan man ju faktiskt inte gå igenom isen (dock är det fortfarande kallt, om det nu är kylan man är ute efter)

Är det rädslan man är ute efter, eller kicken av att vara osäker på om isen ska hålla?
I så fall är nog jag rädd nog att trilla på vilken is som helst, så den kicken kan jag nog få i ishallen.

Röra mig på is får jag ändå eftersom det är isgata utanför huset där vi bor och fort går det också när båda hundarna drar på, så någon fart behöver jag inte själv skjuta till. Skridsko behövs inte heller, skorna är hala så det räcker. Skydd och hjälm skulle nog egentligen rekommenderas men vad skulle grannarna säga då?

2 kommentarer:

  1. Vart tog min första kommentar vägen???

    SvaraRadera
  2. Nähå, jag får göra ett nytt försök att besvara dina frågor:
    Varför vill man ut på is? Tja, det är ju svårt att förklara egentligen. Det är häftigt att kunna vara PÅ nått man annars får simma i. Is är väldigt vackert. Man är verkligen nära naturen på is. Varför går man ut på is om man inte vet att den håller. För spänningens skull faktiskt. Men de flesta vettiga människor går inte ut utan säkerhetsutrustning. Faktiskt. Men dom får man inte läsa om i tidningen, bara idioterna som ger sig ut utan kunskap i bakfickan.

    Är man inte rädd att den inte ska hålla? Jodå, man är nog lite rädd hela tiden, det bör man ju vara. Kunskap är ledordet tillsammans med sunt förnuft. Och sällskap ska man alltid ha.
    Bilr det inte kallt om den inte håller? Jodå, väldans kallt indeed. Skitkallt för att var exakt.
    Blir det inte kallt även om den håller.
    Nädå man har ju fått upp ångan med skridskorna på fötterna. Har man sen huvudet på skaft, har man i sin ryggsäck förutom säkerhetsgrejor, packat ner lilla termosen med varm choklad och lite goa mackor.
    Ishallar är ju liksom inte lika skoj. Man kan inte åka en mil i medvind och det är dåligt med infrusna näckrosor. Ute på sjön slipper man dessutom reklam för Börjes bygg och Frasses hamburgare. Dessutom blir ishallsskötarna väldigt sura om man tänder en liten eld i avbytarbåset under fikan.
    Räcker svaren, kära du?

    SvaraRadera