Ni vet hur det är när en man har en riktig förkylning...

JAG vet hur det är när en man har en riktig förkylning!!

Min hade en för ca två veckor sedan och hostan håller fortfarande i sig och han väcker mig med den en gång i timmen varje natt, så ja jag vet hur det är!

Nu är det så att jag under går dagen började känna mig lite risig och under dagen idag så har jag blivit riktigt risig.

Det är tur att jag har med mig värktabletter som tänker själv (nu har hon snart feber tänker den intelligent)

I vilket fall så råkade jag beklaga mig över förkylningen ikväll och så här lät den konversationen med min man:

-Jag är så förkyld...
-Hm när jag sa så så undrade du barskt om jag hade någon feber...har DU någon feber?
-Ja jag tror det
-Så nu ska det var synd om dig..

Gisses hur långsint kan en man va? Han måste väl förstå att det är mycket värre för mig att två veckor efter han varit sjuk drabbas av samma förkylning!

Jag arma kvinna, hur ska jag klara detta utan någon som tycker synd om mig?

Jag som under en veckas tid inte gjorde annat än att tycka synd om honom (eller hur) :)

Vadå feminism?

Vadå jämlikhet?

Vadå genusperspektiv?