Min lilla Snorpa har rör i öronen och de ska kollas en gång i halvåret. Förra gången gick inte så bra, det slutade med att jag fick hålla fast henne medan doktorn tittade i öronen.
Vis av förra besöket började jag redan i onsdags morse med att prata om att vi skulle till doktorn, att han skulle titta i öronen och det gör inte ont.
Lill Snorpan hade berättat på dagis om att hon skulle till doktorn, när jag hämtade henne där.
Vi fortsatte att prata om doktorn på vägen dit. Oturligt nog fick vi sitta en lång stund i korridoren och vänta innan det var vår tur. En snäll sköterska gav Snorpan en ring som uppehöll henne i ca 5 sekunder. Därefter fortsatte utforskande att korridoren, springandes fram och tillbaka.
Till saken, när doktorn ropade upp Snorpans namn så svarar min lilla nästan 4 åring
- jaa.
- då går vi in i rummet
-jaa
- kan du klättre upp på sängen
-jaa
- och lägga huvudet på kudden
- jaa
- då tittar vi lite i öronen, först den ena sidan
- jaa
- och så den andra sidan
- jaa
- då var det klart
Om vi säger som så, hade det regnat hade jag fått svälja en hel del vatten, där stod jag och gapade, jisses vad stor hon blivit och duktig!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar